Samling
af
Swenska Ordspråk,

i ordning ställde efter alfabetet,
med tillägg af någre utur Latinen och
andre Språk, liklydande eller
motswarande,

af

Lars Rhodin.

Stockholm,
tryckt hos Joh. Pehr Lindh, 1807.
På Eget Förlag.

Företal.

At Swenska Folket från uråldriga tider haft en särdeles smak och fallenhet för mörka och gåt-lika talesätt, äfwen som korta Ord- och Sedospråk, att dermed uttrycka begreppen af det sedliga och anständiga, är något som hwar och en känner af tidböckerne. Man kan derom läsa hwad i synnerhet de, i Nordiske häfderne store och odödlige Forskare, Cancelli-Råderne Ihre och Lagerbring skrifwit; den förre i sitt Glossarium Sviogothicum samt någre under deß Präsidio på 1760-talet hållne Disputationer, de Adagiis Sviogothicis, och den senare uti sin större Swea Rikes Historia.

Samma smak och fallenhet har ännu icke uphört, och igenkännes lätteligen hos wåra samtida, i synnerhet på Landsbyggden och bland ringare Folks-klaßerne, som förunderligen hänga wid sina gamla Ordspråk. Man skulle näppligen tro, att en del af än brukelige Ordspråk finnas i Forntidens äldsta handlingar, till och med i Hawamal, det äldsta document man känner, och som derföre af somlige, fast utan tillräckelig grund, blifwit tillägnadt åt Oden. Flere af wåra Ordspråk, utom de å kallade Juris Canones, eller Lagreglor, hafwa ock sin uprinnelse ifrån andra ålderdoms-qwarlefwor, såsom Provincie-Lagarne, Höfdinga-Styrelsen och Rimkrönikorne, ordspråk, som, då man undantager den förändring de, gemensamt med språket undergått, äro till innehåll och mening aldeles oförändrade.

En Samling af Swenska Ordspråk utgaf redan år 1656 i Norrköping, Borgmästaren, eller som han då kallades, Presidenten Grubb i Calmar, under namn af Penu Proverbiale, som omtrycktes i Stockholm 1677, med ett Bihang af en Götheborgsbo, wid namn Törning. Till Ordspråken hade deße Samlare fogat korta commentarier eller förklaringar; de hade ock uptagit mera än egenteliga Ordspråk, nämligen en mängd Ordseder och Lärospråk, som de der kallas, och bland dem åtskilliga bibliska, som, i min tanka, lämpeligare utgjöra en särskild samling. Deraf kom altså, att detta Penu wäxte till ett så öfwerdrifwit Magazin.

Om i förledit århundrade någon betydeligare Ordspråks-Samling utkommit, som uptagit de hos Grubb saknade och dem, som efter hans tid tillkommit, utom hwad i åfwannämnde Ihres och Lagerbrings Skrifter anträffas, tiläfwentyrs ock uti en Disputation, hållen under Profeßorn, sedermera Erke-Biskopen Beronius, i Upsala 1716, de Proverbiis, samt Biskop Svedbergs Ludus litterarius, i hwilken dock de fleste ej äro annat, än från Latinen öfwersatte Gnomæ eller Sedospråk, har jag mig icke bekant. I periodiska och strödda Skrifter wet jag likwäl at Ordspråk undertiden influtit.[1]

Opåmind lärer Läsaren finna, at denna Samling icke är, eller kan utgifwas för fullständig, då ofelbart ännu många i Landsorterne gängse Ordspråk saknas och kunna tilläggas; fastmer kan den anses allena som ett påbegynt Ordspråks-Register efter alfabetet. Den war icke ämnad att komma för Allmänhetens ögon, utan börjad och fortsatt i afsigt att roa mig sjelf och någon wän. Jag teknade up de Ordspråk jag fick höra i dageliga samtal, och när jag icke widare hörde några nya, företog jag att sätta dem i alfabetisk ordning med tillägg af dem utur Grubbens bok med flere, jag under läsning kunde öfwerkomma. De föråldrade och nu mera icke gängse samt de från Tyskan endast lånte och öfwersatte hos Grubben, tillika med de plumpa och anstöteliga, äro aldeles förbigångne. Widgå måste jag likwäl att några i denna samling insluppit, som ej äro af så fin sammansättning, att de ju för läckrare öron kunde anses stötande; men rätt fattade will jag hoppas de icke på något sätt äro moraliteten kränkande eller anständigheten sårande. Är något wid påseende sådant, har jag det i särskilt note anmärkt och från mißtydning sökt vindicera. Några Ordseder och några bibliska Ordspråk bekänner jag ock wara inkomne, som ej hörde till planen.

Men i Gnomernes ställe har jag (som af alla Läsare kan hända icke gillas) tagit mig frihet införa halfordspråken, som jag will kalla dem, eller de egenteliga adagia, emedan de äro af ordspråks-natur, fast ej så fullständiga, om hwilka Ihre säger: Non tam instruunt ut gnomæ & proverbia, quam potius orationi decus & ornamentum conciliant dictione, a vulgari quidem verborum significatione deflectente, sed diuturno tamen usu familiari facto. Deße adagia träffas i denna samling till större delen under Lit. H.

För att roa, tilläfwentyrs ock i något måtto gagna språklärande Ungdomen, äro ock här och der, bland swenska ordspråken, inströdde några liklydande, eller i brist deraf, motswarande sentenser eller ordspråk utur latinen och någre lefwande språk, hwarigenom ock anledning kan gifwas åt någon, som dylikt roar, eller redan gjort egen samling, som är i bättre tillfälle och äger mera språkkundskap, tilläfwentyrs äfwen äger, det jag icke haft, tillgång till utländska ordspråks-lexica, att tillägga flere, så att möjeligen större delen af de swenske Ordspråken kunde få sine motswarande. Wille någon, som en Erasmus i sina Collectaneis adagiorum Veterum samla och försöka hitföra de gamle Grekiske Ordspråken, lönte det aldeles mödan. Det är mellan deße och de äldre Göthiske en underbar likhet, som näppligen kan tillskrifwas någon slump, till exempel: Ur askan i elden, Εἰς τὸ πῦρ ἐκ καπνοῦ: Den sten, som ofta wältes, mossas icke: Λίθος κυλινδόμενος οὐ ποιεῖ φύκος: En swala gjör ingen sommar: Τὸ ἔαρ μία χελιδὼν οὐ ποιεῖ: Man är mans gamman: Ἄνθρωπος ἀνθρώπου δαιμόνιον: Som hunden på hötappen: ὡς ἡ κύων ἐν τῇ φάτνῃ. Den ena kråkan sitter gerna hos den andra: Ἀεὶ κολοιὸς πρὸς κολοιὸν ἱζάνει. Ingen wet hwar skon klämmer, utan den som har honom på, Οὐκ ἂν εἰδείη τις ὑμῶν καθ’ ὅ τι θλίβεται μέρος οὑμὸς πούς, ett swar, som Plutarchus, in vita Aemilii, berättar wara gifwit af en man, som tillfrågades hwarföre han ej lefde wäl med sin hustru; om hon icke war nog dygdig, eller i hans tycke nog wacker eller husaktig. I stället at directe swara till frågan, drog han skon af sig och frågade, om icke det war en wacker och wälgjord sko, med anförda utlåtelsen, hwars tendence är för alla begripelig: att mycket kan se wäl ut och berömmas af andra, som likwäl har sina dolda brister.

Att mycken likhet är ibland de Europeiska Ordspråken, härrörer naturligtwis så wäl af språkens inbördes släktskap, som af folkslagens umgänge. Uti Italienskan äro många till halt och sammansättning lika wåra swenska, som till äfwentyrs wittnar om Göthernes fordna besök i Italien, hwarest de som gäster lemnat något qwart af sine Ordspråk så wäl som af sitt språk.

Någon förklaring af Ordspråken, som wäl tarfwades, hörde icke till min plan: det skulle då warit mer än ett Register. Uti de förr nämnde Ihres disputationer kan den, som det åstundar, få se hwad som gifwit uprinnelsen åt åtskilliga swenska Ordspråk, utur gamla mythologien, wißa historiska facta, skrifter, och gamla plägseder. Deribland förekomma utom flere: Han har bitit hufwudet af skammen: Skammen går på torra landet: Han kom i Grefwens tid: Han fick bära hundhufwudet: Han är ett pundhufwud: Han grinar som en sol-warg. Sol-warg (så lyder Ihres förklaring) kallas än i dag i wißa landsorter den ring, man wid halfmulen wäderlek blir warse kring solen, och föreställer liksom ett öpet gap. Sturleson omtalar, att de gamle trodde det en stor warg, den de kallade Skoll, förföljde solen och wille upsluka henne; äfwen som en annan, under namn af Hate, förföljde månen i samma fienteliga upsåt, som sluteligen skulle lyckas. Den som gapade efter solen war Sol-wargen, och när någon lipade eller gapade mycket illa, fick han den höfliga förebråelsen: Du grinar som en Sol-warg. Han kom imellan ko och kyrkegård, skall utmärka en critisk och swår belägenhet, lik den i hwilken en fattig åhörare råkade då han i början af catholska tiderne skulle låta begrafwa någon död, antingen han skulle försaka den wigda jorden, eller släppa till sin enda ko i likstol; ett swårt wilkor för att ernå den stora förmon, och, man kan wäl tänka, efter Presternes lära den tiden, komma hastigare genom skärselden.

För öfrigt, och då jag ingalunda smickrar mig att med det urwal hafwa samlat, eller i den ordning upställt denna tropp af Ordspråk, att ju en del deraf ganska wäl kan utmönstras, många vacancer besättas och mycken recrutering werkställas till de utur andra språk intagne, kan hända, här och der, mindre wäl träffade och wårdslöst placerade; så skall jag med nöje emottaga underwisning och mina fel erkänna; men skulle tycka om, att någon, af sådan samling road, företoge sig, att jemte utgallrandet af de mindre gätne, (ty wid samlingar kommer gerna något skrap in bland det dugliga, till besannande af ordspråket: Intet hwete är så rent, som icke har sina agnar) tillöka och bättre rangera de öfrige, så att alla af lika syfte kommo på ett ställe, de gamle Ordspråken, som äro inhemske och af göthisk härkomst utmärktes och på sätt en Ihre börjat, commenterades, de utur andra språk med wåra öfwerensstämmande, hwilka här till större delen saknas, bifogades, samt gnomerne eller ordsederne frånskildes med de bibliske, hwilka kunde utgöra en samling för sig sjelfwa.

Att något dugligt i denna wäg kunna åstadkomma är utom min krets, om ock år och angelägnare yrken det medgåfwo; men en commenterad samling i den smak och med den urskillning som Roterodamus anställt med de latinska och grekiska, och Ihre öfwer en del göthiska eller swenska, skulle för mången blifwa wälkommen.

Att citationerne ofta saknas wid latinska sentenserna behagade Läsaren ursägta, hälst de ändå äro allmänt kände och till större delen triviale; att de med. Erasm. teknade icke annorlunda böra anses, än som en hänwisning till hans adagia, der urkunderne upgifwas, behöfwer för kännare ej erindra. Stockholm d. 25 Nov. 1807.

A.

Af liten gnista blir ofta en stor eld.

Parva scintilla neglecta magnum sæpe excitat incendium. Curt. it. Fit lis ex minimis interdum maxima verbis.

Feuer fängt von funken an.

Af barn och dårar får man weta sanningen.

Children and fools tell truth.

Af ljudet kännes malmen.

A cantu avis dignoscitur. Erasm.

Af skadan blir man wis.

Quæ nocent docent. it. vexatio dat intellectum.

Af kladdig fole kan blifwa god häst.

Ante fuit vitulus, qui nunc fert cornua taurus.

De poulain rogneux devient souvent un cheval precieux.

Foul in the cradle and fair in the saddle.

Af stallbrodern kännes mannen.

Ex socio cognoscitur vir, it. Noscitur ex socio, qui non ex se.

Af litet trä hugger man små spånor.

Af tu onda ting wäljer man det mindre.

Ex duobus malis minus eligendum.

Afbedja är bästa bot.

Erranti medecina confessio. Cic.

Afund fräter der han bor.

Invidus invidia consumitur intus & extra. Horat.

Afunden är ärans följeslagare.

Invidia comes fortunæ, it. gloriæ.

Auf ehre folgt neid.

All ursägt är god, då den finner rum.

Allting har en ända, men korfwen har twå.

Alla barn i början.

Nemo nascitur artifex.

Alla swin äro swarta i mörkret.

Nocte latent mendæ. Ovid. it. Tenebris nigrescunt omnia circum. Virg.

La nuit tous chats sont gris.

Im finstern sind alle katzen grau.

Alla mohner hjelpa sad’ myggan p - - i hafwet.

Quæ non prosunt singula, multa juvant.

Alla klifwa öfwer gärdesgården, der han är lågast.

Sepes calcatur qua pronior esse videtur.

Wer da liegt, über den läuft jederman.

Alla känna apan, men apan känner ingen.

Alla wilja Herrar wara, men ingen wil säcken bära.

Omnes profecto liberi libentius sumus, quam servimus.

Alla nycklar hänga icke wid et bälte.

Alla önskor falla icke i taskan.

Non omnia quæ statuis eveniunt.

Alla foglar flyga bort; uglan sitter qwar.

Alla skor gjöras icke öfwer en läst.

Alla woro wi på byte; ingen slapp utan lyte.

Vitiis sine nemo nascitur. Ovid. it. In multis labimur omnes. Virg.

Alla wilja at yxan skall gå, men ingen will hålla i skaftet.

Alla goda ting äro try.

Omne trinum perfectum.

Alla wilja gärna skjuta åt den sidan, laßet wälter.

Mortuo leoni etjam lepores insultant.

Alla hafwa en Gud, men icke alla en lycka.

Alla wilja hafwa narren, men ingen will födan. (d. ä. hafwa nöje af en ting, men ej kosta derpå).

Alla wilja den flata dåra.

Alla kakor ha et namn, men gjöra icke et gagn.

Omnibus est nomen, sed non omnibus omen.

Alla plocka til byk, men ingen til bak. (säges om stora hushåll, der många tära och öda, men få draga något in, eller förtjena).

Alla säga wäl, man dricker; men ingen, huru man törstar.

Alla moln gifwa icke rägn.

Aldrig något ondt, som icke är til något nyttigt.

Exiguum malum ingens sæpe bonum.

Aldrig såg man windögd skytt skjuta rätt.

Aldrig såg jag maken, sad’ käringen, red på staken.

Aldrig så långt mellan bergen, at ju trollen råkas.

Gleich suchet sich, gleich findet sich.

Allmän nytta, allmän skada.

Qui lucrum sentit, sentiat & damnum.

Allestädes framme får ofta näsbränna.

Allestädes framme, sällan wälkommen.

Altför rund gjör wällingen tunn.

Liberalitas liberalitate perit. Hieron.

Altför klok är stor tok.

Qui omnia scire simulant, nil quidquam sciunt. Plaut.

Alt watten wil til hafwet.

Habenti dabitur.

Altid bättre säd på annans åker.

Fertilior seges est alienis semper in arvis. Ovid.

Altid swårast i portlidret.

Omne initium grave.

Altid wärre, som efterkommer. it. Ond fogde är ej god förr, än hälften wärre kommer efter.

Altför mycket är osundt.

Omne nimium nocet.

Too much of one thing is good for nothing.

Allzu viel ist ungesundt.

Andra tider, andra seder.

Hæc dies aliam vitam, alios mores postulat.

Antingen ägg eller ungar, (alt eller intet).

Aut Cæsar, aut nihil.

Arla gröda är särla föda.

Arbetaren är sin lön wärd. Bibl.

Dignus operarius mercede.

Arm och rik i döden lik.

Mors sceptra ligonibus æquat. Horat. it. Mors æquo pulsat pede pauperum tabernas regumque turres. Horat. it. Mors æquabit quos pecunia separavit. Plin.

Arm högfärd, skräppa och swälta.

At spara wid swicken och låta löpa wid tappen (d. ä. spara i smått och slösa i stort) är dålig hushållning.

Ad mensuram aquam bibere, sine mensura offam comedere.

Penny wise, and pound foolish.

Att wara grann kostar pinadt skinn.

B.

Bakebulla och tunnekanna gör såta grannar.

Gratia parit gratiam.

Kanne af gaarde oc anden igen, håller längst vänskab.

Baktal gör wän-skilnad.

Bannor bita intet til bens.

Barn gå från hjertat och till hjertat igen.

Barn gjör så i by, som det är hemma wandt.

Barn och narrar gå in i hwad hus de wilja.

Barnet måste något namn ha.

Barnemagen är blind. it. Barnemagen är som stöfwelkragen d. ä. tol allting.

Barnet säger wäl hwad det får, men icke hwad det gjör. it. Barnet klagar wäl öfwer riset, men tiger med sit brott.

Beck och tjära är båtsmans ära.

Begynna med nål (näml. stjäla) och lyckta med silfwerskål.

Taurum tollet, qui sustulerit vitulum. Erasm.

Behåll som i handom hafwer.

Dominus censeatur qui possidet. Phr. Jur.

Bekännelsen bringar tjufwen i galgen.

Begynnelsen är ej ändan lik.

Begå sig, som kåpan i dansen.

Ut toga inter saltandum, quam omnes calcant. Ihre.

Betala med lika mått it. med samma mynt.

Par pari referre.

Payer en même monnoie.

Return like for like.

Betala för gammal ost.

Bida och lida stillar mycken qwida.

Perfer & obdura; dolor hic tibi proderit olim. Ovid.

Bind intet korfwen wid hunden; du kan wäl ändå mistan.

Bittida herre blir länge dräng.

Bloden är aldrig så tunn, har är ju tjockare än watten. (skall utmärka, at slägtingar äro hwarandra huldare än oskylda, som dock icke altid händer).

Tunica pallio propior. Plaut.

Bloden kryper der han ej kan gå. (menas syskon-kärlekens företräde för swågerskapens).

Blyger tjenar illa til Hofs.

Blyg tiggare får ofta swälta.

Rebus in arctis pudor absit.

Bondebruk är ingen barnalek. (Detta ordspråk, war wanstäldt, som man wet, genom et förfärligt tryckfel i Grubbens Ordspråksbok.)

Bonde-fot och Herresko paßa icke ihop. it. Staten efter ståndet.

Borta sträng och hemma dräng.

Brutit och sont är en gång nog.

Sit satis offendisse semel, veniamque tulisse.

Brå rik blir lång fattig.

Subita incrementa, raro fructuosa.

Bråbytt är fara wärdt, it. Bråköp är ångerköp.

Concilii præcipitis comes poenitentia.

If you trust before you try, you may repent before you die.

Bråhett swalkas snart, it. Brå kärlek snart glömd.

Præceps amor cito frigescit. Erasm.

Brår kalf på ko, blir dottren god.

Bonus præsumitur de bono genere natus.

God rod bär gierne gode äble.

Brändt barn skyr elden.

Facit experientia cautos.

Chien échaudé ne revient pas en cuisine.

A burnt child dreads the fire.

Brödra-sämjan räcker icke altid till.

Fratrum quoque gratia rara. Ovid.

Brödra-wreden är ofta wärst.

Fratrum ira acerbissima.

Courroux de frères courroux d’enfer.

Bygda hus och skurna kläder får man sällan skäl för.

Casa fatta, vina posta, non si paga, quanto costa.

Bygga med ena handen och rifwa ned med den andra.

Bygga hus med hwars mans råd kommer sällan tak på.

Tous se melent de donner des avis, un sot est celui qui les tous suit.

Byte är gjordt för gäckeri.

Bywand höna får antingen korn i kräfwen eller knäpp i nacken.

Bäst tiga när ingen frågar.

Non rogatus tace.

Bäst at lida det, man ej kan wrida.

Durum, sed levius fit patientia quidquid corrigere est nefas. it. Optimum est pati quod emendari nequit. Senec. it. Feras, non culpes quod mutari non potest.

Il faut laisser couler l’eau sous le pont.

What can’t be cur’d, must be endur’d.

Bäst hålla up medan leken är god.

Ludus allubescens incidendus. Erasm.

Bästa Musik är när munn och hjerta qwäda ett.

Pulchra est harmonia cordis & oris. Plaut.

Bästa ting bonden i bo sino hafwer, är hustru hans.

Bättre en fogel i handen, än twå i skogen.

Dimidium plus toto. Erasm.

Il vaut mieux un tiens, que deux tu l’auras.

One bird in the hand is worth two in the bush.

Bättre mager soppa, än intet doppa.

Bättre at wara den förste i byn, än den andre i Rom.

Bättre rikta Skomakaren, än Apotekaren.

Bättre fly än illa fäckta.

Cum licet fugere, ne quære litem. Nep.

Bättre sent än aldrig.

Better late than never.

Bättre twå gånger fråga, än fara en gång will.

Bättre förspörja sig, än förgjöra sig. id.

Bättre gå ikring och kroka, än ligga i och ropa.

Satius est recurrere, quam male currere. Lucian.

Bättre en gammal wid sitt lår, än en ung i sitt hår.

Bättre barnet gråter, än Modren.

Bättre förewar, än eftersnar.

Deliberandum est diu quod statuendum est semel.

E mèglio pensar adàgio ch’operar prèsto.

Bättre ett ord i förhand.

Clausula abundans non nocet.

Bättre förekomma, än förekommas.

Melius prævenire, quam præveniri.

Bättre twå gångor mätit, än en gång förgätit.

Bättre Heden-pant, än Christen-tro.

Bättre köra sagta, än släpa laßet til bys.

Bättre mjölka kon, än slå henne för pannan.

Boni pastoris est tondere pecus non deglubere.

Man skal bläde kaalen og icke rycke ham up med roden.

Bättre en kaka med ro, än twå med oro.

Paix et peu.

Bättre tiga, än tala illa.

Præstat tacere quam male loqui.

Bättre ett åsyna wittne, än 10 åhöra.

Pluris est testis oculatus unus, quam auriti decem. Plaut.

Bättre något, än intet.

Bättre något släppa, än alt mista. id.

Bättre något så, än intet få. id.

Bättre små fiskar, än toma diskar. id.

Partem habere melius est, quam toto privati.

Bättre tunnt öl, än toma kar. id.

Bättre swulten häst, än tom grimma. id.

Bättre något nött, än alt förödt. id.

Bättre något härskt, än alt färskt. id.

Bättre bot, än bar sida. id.

Bättre enögd it. skelögd, än blind.

Inter cæcos regnat strabo.

Parmi les aveugles, les borgnes sont rois.

Bättre liflös, än rådlös.

Bättre grof kaka, än intet smaka.

Bättre harekött, än fårekött.

Præstat possidere, quam persequi. Arist.

An egge is better to day, than a pullet to morrow.

E meglio un uòvo hoggi, que dománi una gallina.

Bättre stämma i bäcken, än i ån.

Omne malum nascens facile opprimitur, inveteratum sit plerumque robustius. Cic. it.

Principiis obsta, nam sero &c. Ovid.

Bättre såras af sin wän, än kyßas af sin owän.

Meliores amicorum contentiones, quam inimicorum blanditiæ. it. Meliora vulnera diligentis, quam oscula blandientis.

Bättre penningelös, än ärelös.

Bättre bröd, än foglesång.

Necessaria jucundis anteferenda.

Bättre mat, än målad wägg. id.

Bättre fria 10 brottsliga, än fälla en oskyldig.

Bättre mißundt, än beklagadt.

Malo mihi invidere inimicos, quam me inimicis. Plaut.

Il vaut mieux faire envie que pitié.

E mèglio esse invidiàto, che compatito.

Bättre et qwintin lycka, än et skålpund wett.

Bättre at bli hemma med en skam, än gå i byn med twå.

Bättre at blåsa på gröten, än bränna sig.

Bättre ge hunden bröd, än bitas med honom.

Bättre liten harm, än stor skada.

Bättre at wara inne för bara maten, än ute och få intet.

Bättre straxt nekadt, än länge låfwat.

Minus decipitur cui celeriter negatur. Publ.

Böj widjan medan hon är grön, så blir hon både fager och skön.