A. H. Tammsaare, född 30 januari 1878 på Tammsaare i Albu församling i Järvamaa, död 1 mars 1940 i Tallinn, var en av Estlands mest betydande författare under mellankrigstiden. Hans roman i fem delar Tõde ja õigus ses som ett av de mest betydelsefulla verken i den estniska litteraturen.
Alan Alexander Milne, född 18 januari 1882 i Kilburn i norra London, död 31 januari 1956 i Hartfield i East Sussex, var en brittisk författare, främst känd för sina böcker om Nalle Puh. Milne var en framstående författare, framförallt som dramatiker, innan succén med Nalle Puh överskuggade allt han gjort tidigare.
Avraham "Boolie" (A.B.) Yehoshua, född 9 december 1936 i Jerusalem, död 14 juni 2022 i Tel Aviv, var en israelisk författare och universitetslärare. Han studerade filosofi och litteratur vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. Därefter undervisade han i Paris mellan 1963 och 1967. Från 1972 var han knuten till Universitetet i Haifa. Han debuterade som författare 1970.
Alfred Elton van Vogt, född 26 april 1912, död 26 januari 2000, var en kanadensisk science fiction-författare av holländsk härkomst. van Vogt räknas som en av de stora under genrens så kallade "guldålder".
Arthur Edward Waite, allmänt känd som A.E. Waite, född 2 oktober 1857 i Brooklyn i New York, död 19 maj 1942 i London, var en amerikanskfödd brittisk poet och akademisk mystiker som skrev mycket om ockulta och esoteriska frågor, och var medskapare av tarotkortleken Rider-Waite. Som hans levnadstecknare R.A. Gilbert beskrev honom, "Waites namn har överlevt eftersom han var den första att försöka skapa en systematisk studie av historien av västlig ockultism, sedd som en andlig tradition snarare än som delar av proto-vetenskap eller en patologi av religionen."
A.J. Finn, pseudonym för Daniel Mallory, född 2 januari 1979, är en amerikansk författare, förläggare och redaktör. Hans debutroman, Kvinnan i fönstret (2018), hamnade på första plats på The New York Times bestsellerlista. En filmatisering hade premiär 2021.
Alan John Percivale "A. J. P." Taylor, född 25 mars 1906 i Birkdale i Lancashire, död 7 september 1990 i London, var en brittisk historiker. Han är mest känd för Origins of the Second World War (1961) där Taylor argumenterade för att krigets orsaker huvudsakligen stod att finna i missförstånd och framförallt Versaillesfredens villkor, vilka Taylor menade var så pass stränga att de födde revanschism hos tyskarna, men samtidigt inte var tillräckligt stränga för att omöjliggöra Tysklands återkomst som europeisk stormakt. Taylor beskriver Adolf Hitler som en opportunist som inte alls planerat ett världskrig. Boken väckte stort uppseende vid publiceringen, och kritiserades för att bygga på tendentiöst källurval och felaktiga resonemang.
