Eiji Yoshikawa, född Hidetsugu Yoshikawa 11 augusti 1892, död 7 september 1962, var en japansk författare av historiska romaner. Han var främst influerad av klassiker som Heike monogatari, Berättelsen om Genji, Berättelser från träskmarkerna och Sagan om de tre kungarikena. Han tilldelades Kulturorden 1960, Heliga skattens orden och Mainichis konstutmärkelse precis innan han avled i cancer 1962. Han anses vara en av de största historiska romanförfattarna i Japan.
Eileen Chang, även Chang Ai-ling eller Zhang Ailing, född 30 september 1920 i Shanghai, död 8 september 1995 i Los Angeles, var en kinesisk-amerikansk författare. Hennes berättelser handlar ofta om spänningsfyllda relationer mellan män och kvinnor, ofta med en melankolisk och pessimistisk underton.
Bror Oscar Eilert Ekwall, född 8 januari 1877 i Vallsjö socken, Jönköpings län, död 23 november 1964, var professor i engelska vid Lunds universitet 1907-1942. Han var kusinbarn till konstnären Knut Ekwall.
Arne Einar Christiansen, född den 20 juli 1861 i Köpenhamn, död där den 25 september 1939, var en dansk författare och teaterledare. Han var bror till psykiatrikern och neurologen Viggo Christiansen.
Einar Ingvald Haugen, född 19 april 1906 i Sioux City, Iowa, av norska föräldrar, död 20 juni 1994 i Belmont, Massachusetts, var en norsk‐amerikansk lingvist.
Einar Már Guðmundsson, född 18 september 1954 i Reykjavik, är en isländsk författare. Einar studerade litteraturvetenskap och historia vid universitetet i Reykjavik. 1979 fortsatte han sina studier i Köpenhamn där han bodde sex år. Han debuterade som författare med diktsamlingarna Sendisveinninn er einmana och Er nokkur í kórónafötum hér inni? 1980. Framför allt är det som romanförfattare han har blivit känd. Den så kallade Reykjaviktrilogin består av debutromanen Riddarar hringstigans från 1982, Vingslag i takrännan samt Regndropparnas epilog, 1990. Berättelsens utgångspunkt är pojken Jóhann Pétursson och hans tillvaro i 1960-talets Reykjavik.
Eino Sakari Kaila, född 9 augusti 1890 i Alajärvi, död 31 juli 1958 i Kyrkslätt, var en finländsk filosof och psykolog. Hans utveckling kan indelas i tre faser. Den första fasen, ungefär 1930-35, fokuserar främst på empirisk psykologi där gestaltteori intar en central plats. Det mest betydande verket från denna fas är Personlighetens psykologi från 1934. Den andra fasen, ungefär 1935–50, är starkt influerad av den logiska positivismen. Det mest betydande verket från denna fas är Den mänskliga kunskapen från 1939. I samband med hans anammande av de logisk-positivistiska idealen blev han under denna period metodologisk behaviorist. Hans sista fas innebär till viss del en återgång till gestaltteorin. Han hann emellertid aldrig avsluta denna forskning.
Eino Leino, egentligen Armas Einar Leopold Lönnbohm, född 6 juli 1878 i Paldamo, död 10 januari 1926 i Tusby, var en finländsk diktare. Han var bror till Kasimir Leino.
