Francis Vielé-Griffin, född den 26 maj 1864 i Norfolk, Virginia, död den 11 december 1937 i Bergerac, Dordogne, var en fransk skald. Han var son till Egbert Ludovicus Viele.
Frantsisjak Bahusjevitj, född 21 mars 1840 i Svironys, guvernementet Vilna, död 28 januari 1900 i Kusjljani, guvernementet Vilna, var en belarusisk poet, författare och advokat. Han anses ha lagt grunden till belarusiskan som ett modernt litteraturspråk.
Francisco Ayala García-Duarte, född 16 mars 1906 i Granada, död 3 november 2009 i Madrid, var en spansk författare. Han var den siste överlevande representanten för Generation 27 som skiftade mellan traditionell och avantgardistisk diktning, en generation dit stora namn som Rafael Alberti, Federico Garcia Lorca, Vicente Aleixandre och Gerardo Diego hörde. Ayala skrev flitigt om det spanska inbördeskriget och tvingades själv i exil efter kriget. I Latinamerika blev han känd både som kritiker och som sociologisk forskare och lärare; därpå flyttade han till USA där han länge var universitetslärare i litteratur vid några av de främsta universiteten. Till Madrid återvände han först efter 40 år.
Francisco Balagtas, född Francisco Baltazar, var en framstående filippinsk poet och anses vara motsvarigheten till William Shakespeare i språket tagalog. Det kända episka verket Florante at Laura, publicerat 1838, anses som hans främsta verk.
Francisco de Quevedo, eg. Francisco Gómez de Quevedo y Villegas, född 14 september 1580 i Madrid, död 8 september 1645 i Villanueva de los Infantes, var en spansk författare. Jämte sin stora rival Luis de Góngora var han en av den spanska barockepokens främsta författare. Han är kanske mest känd för sin pikareskroman Historia de la vida del Buscón (1626), som på svenska fått titeln Pablos från Segovia, men även för sina drygt åttahundra efterlämnade dikter, postumt publicerade 1648 och 1670.
