Abū al-Feizi ibn Mubarak ou plus communément appelé Abū al-Feizi ou même Feizi est un poète indien né à Āgra en 1547 et mort en 1595 dans cette même ville.
Abu al-Ghazi Bahadur was Khan of Khiva from 1643 to 1663. He spent ten years in Persia before becoming khan, and was very well educated, writing two historical works in the Khiva dialect of the Chagatai language. He was a descendant of Genghis Khan.
Abu al-Ghazi Bahadur, född 1605 och död 1664, var en turkisk furste och historieskrivare. Abu al-Ghazi Bahadur avfattade på tjagataisk dialekt ett genealogiskt-historiskt verk, Schädjärä-i Türk, om Djingis khan och hans ätt, vilken fortsattes av hans son och avslutades år 1666. Ett manuskript därav påträffades av Philip Johan von Strahlenberg under hans fångenskap i Sibirien. Denne ombesörjde en rysk översättning, och 1726 utgavs en av en Bentinck gjord bearbetning: Historie généalogique des tartars.
Abu al-Ghazi Bahadur was Khan of Khiva from 1643 to 1663. He spent ten years in Persia before becoming khan, and was very well educated, writing two historical works in the Khiva dialect of the Chagatai language. He was a descendant of Genghis Khan.
Abu al-Ghazi Bahadur, född 1605 och död 1664, var en turkisk furste och historieskrivare. Abu al-Ghazi Bahadur avfattade på tjagataisk dialekt ett genealogiskt-historiskt verk, Schädjärä-i Türk, om Djingis khan och hans ätt, vilken fortsattes av hans son och avslutades år 1666. Ett manuskript därav påträffades av Philip Johan von Strahlenberg under hans fångenskap i Sibirien. Denne ombesörjde en rysk översättning, och 1726 utgavs en av en Bentinck gjord bearbetning: Historie généalogique des tartars.
Abu al-Qasim asch-Schabbi war ein tunesischer Dichter; er wird weithin als der Nationaldichter des Landes angesehen. Die beiden letzten Strophen der tunesischen Nationalhymne stammen aus seiner Feder. Sein Name wird in vielen Formen transkribiert, so u. a.: Abou el Kacem Chebbi, Aboul Kacem Chabbi, Aboul-Qacem Echebbi, Abou-Al-kacem Ecebbi oder Aboul Kacem Chebbi.
Abū Bakr al-Rāzī, c. 864 or 865–925 or 935 CE, often known as (al-)Razi or by his Latin name Rhazes, also rendered Rhasis, was a Persian physician, philosopher and alchemist who lived during the Islamic Golden Age. He is widely regarded as one of the most important figures in the history of medicine, and also wrote on logic, astronomy and grammar. He is also known for his criticism of religion, especially with regard to the concepts of prophethood and revelation. However, the religio-philosophical aspects of his thought, which also included a belief in five "eternal principles", are only recorded by authors who were often hostile to him.
Abū Bakr Muhammad ibn Zakarīya al-Rāzī (865–925) oli persialainen alkemisti ja filosofi, jota on pidetty myös islamilaisen maailman suurimpana lääkärinä. Al-Rāzi kirjoitti 184 teosta eri tieteen aloilta. Hän osasi persiaa ja muinaiskreikkaa ja tunsi intialaista Ayurveda-lääketiedettä. Filosofiassa hän puolusti platonismia aristotelismia vastaan.
